Pensionssystemets historia

Den svenska pensionsförsäkringen grundades år 1913, då riksdagen fattade beslut om att en allmän sådan skulle införas. Hela befolkningen skulle omfattas av den nya pensionsförsäkringen, vilket Sverige var först i världen med att genomföra. Innan denna pensionsförsäkring infördes var det brukligt att äldre människor som inte kunde sörja för sitt eget uppehälle bodde hos sina barn. Om de saknade familj som var villiga att försörja dem fick de klara sig genom fattigvården.

Fattigomsorg

År 1642 genomfördes en så kallad “tiggareordning”. Det var en förordning där offentlig socialhjälp genomfördes i Sverige. Där slogs fast att ansvaret för de fattiga, inklusive äldre och andra som inte kunde försörja sig själva, låg på de anhöriga i första hand. I andra hand var det församlingen som skulle uppföra fattigstuga och barnhus för föräldralösa barn.

Tiggareordningen ersattes år 1847 av en fattigvårdförordning, som var Sveriges första förordning där man skapade ett system för fattigvården. Man införde då fattigvårdsavgift till en fattigkassa i lagen. Varje församling var ålagd att ha en fattigvårdsstyrelse med kyrkoherden som ledamot. Denna styrelse delade ut bidrag till de fattiga från fattigkassan. De ordnade också plats för de fattigaste på fattighus, och utackorderingar.

År 1871 skapades en ny förordning där offentlig socialhjälp etablerades i Sverige. Detta skapade ett hårdare samhälle för de fattiga, då tidigare nödår och industrialisering hade lett till att omsorg om de minsta i samhället ansågs likvärdigt med kommunism. Många människor fick det svårt och levde under missförhållanden.

Det moderna pensionssystemet

Den svenska folkpensionen infördes år 1948. Sedan kom en komplettering av systemet i form av ATP eller allmän tilläggspension. Detta skedde i början av 1960-talet. Anledningen till att folkpensionen behövde kompletteras var att många fick en alltför låg pension med enbart folkpension. Tjänstemännen hade sedan tidigare fått en tilläggspension som finansierades genom avdrag på deras lön. Men andra hade inte denna möjlighet. Högerpartierna inom riksdagen ville inte ha någon allmän komplettering, men de partier som stod till vänster ideologiskt ville få igenom en obligatorisk komplettering av pensionen för alla. En folkomröstning följde år 1957, och då gick propositionen igenom. ATP-systemet kom att träda i kraft år 1960.

Några decennier senare, år 1994, ansåg riksdagen att det var för kostsamt med ett pensionssystem som var baserat på förmåner. Endast Vänsterpartiet stod emot strömningarna, och ville ha kvar systemet. Riksdagen fattade då beslut om att reformera pensionssystemet, och det kom i stället att basera sig både på personens inkomst under livet och på premier som betalats in.

Dagens Nyheter har också flera artiklar om ämnet gå in och sök på “pensionssystem” för att läsa mer.